.

julaftonsnatt och precis som om livet måste visa upp sig säga tro inte att du har makt över dig och ditt, bara för att slå ner mig i skorna lämna mig en blöt fläck på marken, tuggumit som stör under sulan. har skrattat så mycket, så mycket, senaste tiden ja oslo och sen jag kom hem hit, mått bra, ärliga leenden på läppar och allt allt allt bra men, såklart, som så ofta dysfunktionella tillsammans. är trött, så trött, så trött på den här väggen hur vi sliter för att hålla varandra om ryggen men hugger varandra i den av rädsla, och, all världens kärlek i min lilla kropp, hur den inte kommer ut, hur vi springer runt i cirklar men missar varandra på mitten, når inte hela vägen fram. dessutom; telefonsamtal på balkong regementsgatan spanar bakom gardiner och jag vet så väl att stormen är konstant, men, vet heller ingenting annat än oss och vårat, framtiden där allt jag ser är dig. somnat och vaknat sju nätter utan, sju nätter utan och hjärtat hjärnan huden saknar så den skriker, sju nätter utan och en gråtande hög på golv i högtalartelefon är beviset på hur jag klarar mig. du är mitt livs viktigaste, två år bredvid och om du bara kunde lita på oss om du bara kunde lita på mig. vi stormar, det är vad vi gör, stormar och älskar och vi ramlade jag menar föll för oss och vi somnar och vaknar som två fast en... "och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit och ångra oss och komma tillbaka och tycka att man inte vet och låtsas som man inte alls kommit tillbaka eller att det någonsin varit egentligen så gott med jordgubbar och havreflarn och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer att vilja spotta den andra rakt i ansiket och gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna och dra ner varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig. vi kommer att förlåta oss. vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela och vi kommer äta lassvis med havreflarn tycka att det är lite typiskt oss lite som vigselring eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi aldrig få för oss men havreflarn och älska väldigt långsamt uppe på garderoben ramla ner oss kort sagt ramla ner och slå oss och tycka om oss" (bob) och vi har nog alltid varit så här, det som när en förtär en och hur vi inte alltid klarar av men aldrig skulle kunna vända ryggen. vill skrika du är det vackrigaste på hela jordklotet högt, högt, högt så du förstår sju nätter utan och jag undrar hör du mig?