i won't find nothing better, in a world this beautiful // i'll be walking forever, i'm walking // not cause i'm mad at you or anyone else // i'm walking, walking until i find myself




OH HOW THE SUN SHINES INSIDE YOU, JUST LIKE I DO


jag skulle kunna skriva så mycket om dig och hur bra och fin du är, vännen, men, mina kärleksförklaringar får vänta tills vi ses, idag får du nöja dig med att fortsätta vara en av dom bästa jag känner. grattis på födelsedagen, e :*

I KNOW YOU GOT CRAZY THINGS INSIDE, AND THAT'S WHY I GOT CRAZY STYLE

update sen sist; min tjugoårsdag precis som jag ville ha den, långpromenad och söndagsmarknad i birkelunden, sjukt god soppa á la kricko, våren som blev vinter igen, jobbjobbjobb, telefonsamtal från sverige, gratisbuss till ikea med familjen, cocorosie hela dagen, dåliga dagar som vänder och blir bra, insikten om min egen dubbelmoral, att stå på händer när man vill hamna på fötter, ett fint mail och längtan efter ett ciggpaket, en box vin och en massa atmosphere, som du skrev.

ALL I NEED IS THE LOVE OF MY CREW

jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag saknar er jag är liten utan er det är ni som gör mig stor och det spelar ingen roll hur länge sen det var vi sågs, det är ni som alltid finns, så jag skriver det igen; jag saknar er jag saknar er jag saknar er med hela hjärtat hjärnan handen, men, vi ses snart, för, jag har det bra här, trivs, men ni är inte här och jag kan resa runt jorden, leta under varje sten, i varje buske, bakom varje dörr, men det är i västerås ni finns och jag är liten utan er det är ni som gör mig stor

gör mig,
glad

gör mig,
lugn

gör mig,
trygg

& jag älskar er, alltid

MIN SKATT LIGGER I BENMÄRG

till dig; tack tack tack och åter tack för kaffet, för solen i ansiktet, för den första flugan jag sett i år, för pratet, skrattet, promenaden, för att du tog steget och drog ut mig till våren en dag då jag lika gärna kunde ha stängt dörren till rummet, satt mobilen på ljudlös, spenderat en dag till med klumpen i magen, ensam. vi är liksom inte dom enda som känner som vi gör, vi är nog ganska starka trots allt, hur stort och tungt det än kan kännas, men hjälper det, verkligen, gör det någonting bättre? jag vet inte, men när jag vaknade var jag inte glad, nu är jag det, tack vare dig, och jag tror.. att trots vad andra säger kan vi nog förstå varandra, du och jag, vi är nog inte så olika som det ser ut. men. hursomhelst. poängen, frida. du är bra och jag tycker om dig, så, vi fortsätter på den här banan imorgon och alla andra dagar också, okej?, okej. (ps. vi pratade om dig idag. det är fortfarande så sjukt att du fanns. att du inte finns, längre, alls. somliga dagar tror jag att du gör det, glömmer bort hur det faktiskt ligger till, tänker att jag borde höra av mig, sen minns jag igen. & det som hjälper är din musik, din röst genom mina högtalare, dom stunderna som gör att du aldrig slutar vara här. med oss. hos oss. men en kram och en dag med dig hade vart så fint, det hade suttit så jävla fint nu, A.)

SONGS OF JOY

vill minnas hur barnen tydde sig till mig på jobbet, och hur stolt och glad jag var när de berättade för sina föräldrar om deras snälla vikarie. spara bilden av vackra oslo sett från toppen av grefsenkollen, så jag inte glömmer varför jag är här, vilken känsla staden ger mig. skratta så mycket jag kan, med mina fina fina fina boys & girl som gör min dag, varje dag. mest av allt håller jag fast vid mannen i mitt liv, och kanske, för första gången på länge. mig själv.

DAGARNA GÅR, LIVSTID GÅR FÖRLORAD

och vi flyter på ytan, nästan, knappt så att näsan når över vattnet, andas, försöker, men hyran ska betalas och skulder med och mat vore en bra grej och månadskort, måste ta mig till jobbet, måste fixa ett till jobb, måste måste måste vara på jobb 24/7 för att det ska gå runt, bara nu, bara lite till, vi fixar det om vi stänger av allt annat, men vi råkar stänga av varandra och oj, den sista livlinan är förbrukad, men vi fixar det här. jag lovar vi gör det. det finns inget annat. & det snöar igen i mitt oslo jag håller mig inomhus, har tusen saker att göra, ignorerar alla måsten borden, en stund till, tittar ut genom fönstret på den riktiga världen, tittar och undrar när jag kommer vara en del av den, det där livet som dom lever.. fem timmar kvar sen kommer du hem, fem timmar att få bort den där klumpen i magn, fem timmar att styra upp ordna till försöka se levande ut, fem timmar sen blir jag stark, måste vara stark inför dig, visa att jag någonstans är säker på att det ordnar sig (gör det?). har så mycket jag vill skriva men orden glider mig ur händerna, flyter ut över tangentbordet, precis som snön smälter på tungan när man sträcker ut den.. jag vill rädda världen, men kommer inte ut.

HAN TUGGAR KEX .

verklighet med mina bästa jag knappt hinner se, ärenden runt stan, tappa bort sig och hamna på en kulle med blicken över hela oslo, bara för att gå ner och hitta hem igen. tappa modet, och plocka upp det, söndagsträff med barndomsvännen jag inte sett på sju år, alldeles för mycket hej och hejdå, alldeles för lite kramar, några planer och en stillastående jag. stilla, icke rörandes, utan uppdrag, rastlös, oinspirerad jag. men kaffet var gott, tack för stunden lisen.

QUE SERÁ, SERÁ

dagar av kaos i hjärta hjärna plånbok, men vi håller huvudet högt och litar på oss själva, att det ordnar sig, att livet inte är skit och allt behöver inte gå åt helvete. vi slutar gå neråt bakåt, den enda vägen är uppåt framåt (& jag minns inte hur jag klarade mig utan dina händer som torkar mina tårar, smeker bort allt det onda, din mun mot min som utan ord men ändå tillräckligt tydligt säger vi klarar det här, tillsammans, för att orka vilja kämpa vidare, jag minns hur jag levde innan dig och jag vet att jag aldrig vill göra det igen, tack, iluvyou)

SICK AND TIRED

snoret, hostan, feberhuvudvärken, tröttheten, frossan, jag tror det börjar gå över,
jag tror inte att jag kommer dö längre, jag tror jag kanske börjar bli

.. frisk?

ON THE ROAD AGAIN

nattbussen hemåt, mitt andra hem, vilket är det första kan man undra men, jag vet inte. saknar mina närmaste redan, att stänga dörren är aldrig så svårt som när du gråter i soffan, jag håller mina tårar inombords och säger vi ses snart. oslo om några timmar och jag ska krama bästa mannen, berätta om natten när jag såg det som inte var synligt. sen saknar jag min henna, ta en paus du får vila ut hos oss, jag menar det, kom kom så glömmer vi allt för en stund. västerås gör mig trött, en obekväm ställning på buss 888 gör mig tröttare, lovar. men ni som sa du verkar vara glad och du verkar må bra, tack, och tack för att ni alltid finns, för att ni alltid har funnits. oavsett. me gustas tu.