"psykisk sjukdom är en frisk reaktion på ett sjukt samhälle"

julaftonsnatt och precis som om livet måste visa upp sig säga tro inte att du har makt över dig och ditt, bara för att slå ner mig i skorna lämna mig en blöt fläck på marken, tuggumit som stör under sulan. har skrattat så mycket, så mycket, senaste tiden ja oslo och sen jag kom hem hit, mått bra, ärliga leenden på läppar och allt allt allt bra men, såklart, som så ofta dysfunktionella tillsammans. är trött, så trött, så trött på den här väggen hur vi sliter för att hålla varandra om ryggen men hugger varandra i den av rädsla, och, all världens kärlek i min lilla kropp, hur den inte kommer ut, hur vi springer runt i cirklar men missar varandra på mitten, når inte hela vägen fram. dessutom; telefonsamtal på balkong regementsgatan spanar bakom gardiner och jag vet så väl att stormen är konstant, men, vet heller ingenting annat än oss och vårat, framtiden där allt jag ser är dig. somnat och vaknat sju nätter utan, sju nätter utan och hjärtat hjärnan huden saknar så den skriker, sju nätter utan och en gråtande hög på golv i högtalartelefon är beviset på hur jag klarar mig. du är mitt livs viktigaste, två år bredvid och om du bara kunde lita på oss om du bara kunde lita på mig. vi stormar, det är vad vi gör, stormar och älskar och vi ramlade jag menar föll för oss och vi somnar och vaknar som två fast en... "och vi kommer tycka om varandra när vi är så rädda för att den andra ska försvinna att vi själva funderar på att hinna först och vi kommer tycka om varandra när vi försvunnit och ångra oss och komma tillbaka och tycka att man inte vet och låtsas som man inte alls kommit tillbaka eller att det någonsin varit egentligen så gott med jordgubbar och havreflarn och vi kommer att tycka om varandra och vi kommer att vilja spotta den andra rakt i ansiket och gråta ut vid fötterna och vi kommer göra det och vi kommer tycka om varandra hela vägen in i det vi kommer inte ha en chans vi kommer att smälta och rodna och dra ner varandras byxor just när jag skulle skrika SKIT men ångrade mig. vi kommer att förlåta oss. vi kommer att rikta vår sprödhet till en punkt så skör att vi kommer skära oss hela och vi kommer äta lassvis med havreflarn tycka att det är lite typiskt oss lite som vigselring eller likadana tatueringar på hälarna skulle vi aldrig få för oss men havreflarn och älska väldigt långsamt uppe på garderoben ramla ner oss kort sagt ramla ner och slå oss och tycka om oss" (bob) och vi har nog alltid varit så här, det som när en förtär en och hur vi inte alltid klarar av men aldrig skulle kunna vända ryggen. vill skrika du är det vackrigaste på hela jordklotet högt, högt, högt så du förstår sju nätter utan och jag undrar hör du mig?

saknar det, orden, sättet att sitta still timmar i sträck, bokstäver på skärm nästan trasiga fingertoppar, orden, hur de tvingar/de sig ut, men; det behövs inte, nu, det behövs inte nu att kräkas ur sig livet för illamåendet har liksom lagt sig, stormen har liksom lugnats och, det behövs inte. jag behöver inte. skriver kärleksbrev till hela världen i tanken och och och som, nu, väljer att visa vad hjärtat känner väljer att säga vad hjärtat känner väljer att älska det hjärtat kännner väljer att leva livet istället för att skriva om det och jag är mitt uppe i allt och alla saker som händer runtomkring mig, i stunden som aldrig förr. & det, precis allt det i mitt lilla liv, hanterbart nu som om jag bar det i min innerficka, närmast hjärtat och varmt varmt varmt mjukt tryggt är det. trivs i min egen hud, i mitt eget huvud, och det är fint. trivs. fint ord, det finaste just nu. jag trivs.

WITH LOVE FROM REGEMENTSGATAN

.. bättre bättre bättre
ni vet, bättre bättre bättre

pendlar lite, glad pigg trött less, vi diskuterar världen, blir matt, men motiverad att nå ett annat sätt att leva, pendlar lite och det är -10, drar mig från att gå onödigt långt från elementet, läser mail från släkt i sydafrika, han hälsar "stay warm" och det är allt jag vill. stay warm. åker imorgon, väskan ligger halvpackad bredvid mig och, som alltid, klumpen i magen, seperationsångesten, vet att jag klarar mig men, som alltid, det där med att somna utan nära andetag, varm kropp bredvid. men som jag längtat, snö på mark och fin jul med finaste fina, små knytt jag inte hunnit hälsa på än, magar att klappa, lussekatter att baka, glögg att dricka, skratt att skratta, vänner att träffa..

skrattar högt för mig själv, mina chuckles som bryter tystnaden i lägenheten, som nu, skrattar högt för mig själv för du framkallar det hos mig. konsten att tjuta av skratt och inte av sorg, alltid alltid alltid, om någon fick mig dit så var det du. gamle lille vän på msn i skrivande stund, bakom stormen finns en person hela världen borde se. åvajagälskarhenne. vill bädda ner, ge varm oboy, stryka över hår, säga det blir bra hjärtat. precis som du bäddade ner mig, strök över mitt hår, sa det blir bra trots att världen rasade under mina fötter. & det var efter månader i din soffa jag klarade att resa mig igen. vi skickar bilder från gamla tider, hahaha jag dööööööör, bildbevis på min däckning första kvällen jag var hos henne har aldrig sett den förut, hahahaha åh jag saknar det, hur trasiga och sjuka vi än var så saknar jag det

letar inspiration överallt, slukar den, som om jag inte får nog, får uppenbarligen aldrig nog. lär mig ukulele, slipar skålar av kokosnötter, det ligger nya toscapennor i en påse och snart kommer ramzi's mamma hem med bongotrumma från tunisien. vi har saker på gång och det känns som att nu, när jobb och jobb och åter jobb inte tar all min energi, är jag helt plötsligt full av liv för första gången på länge. som om jag har haft tid att hitta det roliga igen. vaknar pigg, med pepp i kroppen redan innan jag slagit upp ögonen. mår bra, nu, vet vad jag vill. vet att jag kan använda det här till något bra, jag kan vara bra, ha ett jobb där jag får använda min kreativitet för nu, nu flödar den ur fingrarna och jag vet inte vad jag ska ta tag i först

sa det häromdagen, att de som finns runtom mig nu är bra, ärligt, rakt igenom. och det är precis människor som ni, som får mig att vara bra, ärligt, rakt igenom frida. oslo is a small, small town & grünerlökka är sin egen by i storbyn och här, mitt i allt, mitt i kaoset finner vi lugn i varandra. har tejp och x antal affischer om vår lägenhet att sätta upp. nu; påklädning och sällskapsjakt, one love, bara det, one love.

ambitionen att hålla oss lugnare i lusekoftornas rike än vi var där hemma, håller i sig ganska fint, inga stenar i glashus men det pirrade i handen, näven passar inte knuten i fickan. demonstration igår, fredspriset skulle tas emot och hundra miljoner norska kronor har lagts på presidentens 30 timmar i oslo, tre gripningar var all dramatik som blev, och vi har fått höra om och om igen att en man, som faktiskt håller i fler krig med fler soldater än george bush någonsin hade, kan vinna fredspris för "krig är fred", eller hur var det du sa big O? säkert flera år sen mitt liv verkligen var engagerat, sen jag verkligen orkade, ville förändra världen, sen jag inte bara gick tyst i tåget utan var den som skrek i megafon. jag vet jag vet jag vet en person förändrar ingenting tillsammans gör vi revolution? , men den här världen är som en sur jävla uppstötning, man måste kämpa så hårt för att se de små vardagsstunderna som gör allt värt det, tänk vad fint det vore, om pengar inte fanns. när människoliv är viktigare än dollar, vi måste nå dit, ni vet bättre bättre bättre

vi är ungefär som vanligt bäst på att skicka värda låtar till varandra, jag och henna, så, postar ännu en favorit från andra sidan gränsen. gnager lite på morot, väntar på hugo, tsega och ramzi, dagens mission ska utföras och de ska hjälpa mig. insomnia inatt, det var längesen, beror väl på allt jag inte hunnit smälta antar jag för i vanlig ordning kör jag på, alltid alltid bara köra på. ett jobb och ett hem. ett jobb och ett hem. ett jobb och ett hem. det finns inget viktigaste just nu. ett jobb och ett hem och all kärlek ni ger. ikväll dricker vi smuggelvin för 50 kr och vidare till lille lille duce, det blir fint, precis i stil med vad jag behöver. some wine to forget about the time, och ett par goda vänner i tillägg till det. pus

LIVET FRÅN DEN LJUSA SIDAN

1) hur du stryker mig över håret, pussar mig på pannan
2) det faktum att du säger att du varken kan eller vill leva utan mig
3) beslutet att säga upp mig, med advokat och alla er andra i ryggen
4) positiva vibbar, positiva människor, positiva drömmar
5) snart jullov i sverige med västerås finaste

det skaver, försvinner inte hur mycket jag än kliar duschar skrubbar, december ut sen ses vi aldrig mer. men, tack till han, och hon, och advokaten och facket. rygg mot rygg, visst vare så? är helt slut, som om all den energi jag lyckats bygga upp de senaste veckorna bara sugits ur mig, tolv dagar jobb och nu en hel helg fri, social har jag varit, fylla, poker- och- bakningskväll, julmarknad och allt allt allt som allt en fin helg, men, dödströttheten, beslut som äntligen tagits och; jag säger upp mig

fick precis en stark känsla av att jag inte vill gå till jobbet idag

vill inte vill inte vill inte vill inte

men, utan pengar på mobilen kan man inte sjukanmäla sig, å andra sidan,
skiter jag fullständigt i om ledningen blir arga på mig nu, idag, jag orkar inte, vill inte

TILLÄGNAD ANDRÉS "GRIOA" URBINA LEAL

& jag, vi, saknar dig precis lika mycket då som nu. ett år sen du slutade finnas hos oss, men vi vet det nu, vet så väl att folk som har sånger kan inte dö. vi ses sen, hermana.

pga saker som sker på mitt jobb ska jag idag ringa en advokat för första gången i mitt liv. det är helt sjuuuuuuuuuuuukt sjukt sjukt sjukt sjukt att jag måste göra det. vågar inte ens ta orden i min mun utan att fråga mig själv om det verkligen är på riktigt, om jag verkligen inte inbillar mig. ain't no religious type men dödsnervös, verkligen, så; ber till alla högre makter att norska rättssystemet står på min sida i det här..