till rödluvan: vi har tappat bort varandra i och hittat tillbaka igen, din mage är större än min nu snart får jag hålla din lilla, veckans senaste skvaller och kaffekoppen samsas om uppmärksamheten. snart två år har vi känt varandra och jag är så stolt och glad och lugn i hjärtat för vi har slagits med käppar och klor med och mot varandra. efter en period närmast jämförbar med sunset beach hamnar du här, närmast hjärtat igen och det finns inget som skulle få mig att släppa dig nu

en fredagseftermiddag spenderad med vännen fortsatte ganska otippat på en av stadens två krogar med after work, där kön var absurt lång redan klockan fem på eftermiddagen och medelålders kvinnor och män vinglade runt och skrålade till 'michelangelo' redan innan mörkret hunnit falla. en buffétallrik och en öl senare gav vi upp, lämnade hennes mor med vän bakom oss, drog en lättnads suck när vi armbågat oss genom vimlet ut till friheten. en halvtimme senare i en soffa, billigt vin från turkiet, varsin mjölkdrink, kedjerökandes cigg efter cigg pratar vi om livet och fäder och drömmar och allt det där vi är så bra på att prata om och jag sitter med gråten i halsen när vi delar med oss av sånt man knappt aldrig uttalat och jag älskar oss båda för att vi aldrig ger upp, för att vi kämpar på, trots alla människor och incidenter som fäller krokben för livet vi försöker leva.. timmar senare i en källarlokal dansar vi till navid modiri & gudarna, får mördarblicken av den karatefulla kvinnan som drog upp genomsnittsåldern i rummet med x antal år och skrattar åt allt för vi är fulla nu.. på stammisstället hittar jag mannens bästa vän på besök från oslo, som en blinkning är klockan alldeles för mycket, vinglar hem på vägen jag gått så många gånger förut efter tolv timmars drickande. & tack för en fin kväll men jag antar att jag börjar bli gammal (?) nu, bakfylla i flera dagar är inte okej..

under veckan som gått har stora saker hänt, beslut har fattats, paniken har hunnit komma och gå för att ersättas med motivation, peppen till livet har gjort årets comeback, om ett par månader lever jag mitt liv för min skull igen, livrädd men dödsförtjust

oslo trippin'.. hemma i staden spar jag intrycken, behåller känslan av mig själv upprymd som en femåring, rådjursögon som inte hinner ta in allt men ändå tillräckligt för att älska allt jag ser, vackerhet är höstlöv som prasslar under fötterna på gator man aldrig gått på förut, att med grus i ögon och sol i hjärta kyssa honom hejdå när han går till jobbet, p3 dokumentär och lärdomen om 'myten om mödomshinnan' med mannen och odågan, operahusets tak på fredagnatten och den magiska dimman tar oss vart vi vill, planka på trikken upp till holmenkollen och konstatera att utsikten över oslo och fjorden nattetid med en varm brasa och fina människor intill är obeskrivbart?, middag för två på mucho mas och den godaste burriton som någonsin landat i min kropp, egna små äventyr som att promenera ut och hitta hem helt ensam med matkassen, zutsöndag i stuen, the list goes on and on and on.. & jag har sett horseare med tomma ögon, hemlösa i allt för många trappuppgångar och gatuhörn, blivit visslad på av minst en broneger per dag som vandrar runt, undrar om jag vill köpa hasch? kokain? heroin?, sett hur en svetsares öga kan se ut efter en dag på jobbet som gick fel, en trasig axel som inte riktigt vill hamna rätt, smakat guleböj, agurk, och mannens fröjdepinne, längtat bort men aldrig hem och blivit kär i en stad jag aldrig gett en chans förrän nu, ungefär som när jag blev kär i mannen som förde mig dit.. le grand o smekte mig medhårs och mothårs på en och samma gång, men jag minns inte senast jag mådde så bra, och jag minns inte senast jag såg dig så glad. orosmolnet i magen och ångestfågeln i bröstkorgen smekte du bort med dina händer på min hud, motivationen gjorde det här årets stora comeback and i have a dream. du är solen och med dig skiner jag.

wanna shout it from the mountains baby that I love you,
but if they don't hear me; I know, you know, we know.

(tack)

skräckblandad förtjusning, upprymdhet/sömnlöshet, längtan som kryper under huden. en månad utan, men snart snart snart är jag i lusekoftornas rike med min kärlek

jag vet inte men det känns i hela kroppen som något slags efterskalv men tittar man noga så syns inget alls. maten, sömnen, tabletterna, tankarna vs. uttrycksformerna, orden, rörelserna, färgerna, känslorna jag brukade använda

it's reality, fuck it, it's everything but me