minns gamla tider, gamla stunder som dyker upp i mitt huvud, likt en val som visar sig ovanför vattenytan bara för att försvinna ner i djupet igen. minns stunder att återvända till, stunder som borde glömts bort för länge sedan, stunder som känns som ett helt annat liv, någon annans. vet inte om jag tycker om det här, nostalgin, om den någonsin leder till gott? man brukar säga det var bättre förr, men, there is no time like the present, för hur bra var det egentligen. då. när dom bra dagarna fick kämpa kämpa kämpa bort de dåliga, bara för att snubbla på mållinjen, för många nätter har kudden kramats allt för hårt, fångat allt för många tårar. åtta år gammal. ont som knivhugg i bröstkorgen, läkare som ingenting ser, ångest som inte fastnar på röntgenbilder. minns klossarna de gav mig att leka med, gången de bad mig rita en bild på min familj, chocken när de insåg att alla inte fick sin plats på mitt papper, i mitt hjärta. så många timmar i ett rum jag inte vet hur det såg ut, minns bara svarta springskor som aldrig nådde ner till golvet, så många timmar med stängd mun och korsade armar. vet att jag aldrig riktigt ville det, prata, speciellt om det som var svårt, de skrivna orden i dagboken med lås på kom naturligt, var alltid mina egna. mamma och jag skickade hemligstämplade brev under dörrkarmen, trots att vi skrev dom vid skrivbord vägg i vägg, liten jag tassar ut - kryper upp i trygghetsfamnen, det enda som bröt tystnaden var ljudet av hennes andetag, lugna hjärtslag att somna till. skriver fortfarande hemligstämplade brev, men du finns inte längre på andra sidan väggen, och det finns ingen dörrkarm som når till nangijala. nostalgi, du var också bra på det, minns dig ur ett barns ögon, människor som kände dig säger att jag blivit vacker, lik min mor på många sätt. den vetskapen får vara trygghetsfamnen jag lutar mig mot, tills vi ses igen. deep talk med R igår, allt som skett har lett oss hit, men den fiffi han hälsade på första gången vi träffades är inte den frida han bor med tre år senare. du: "den där fiffi, tror du hon kommer tillbaka eller?" jag: "aldrig" du: "bra, jag vill ha kvar dig syrran" och lugnet i hjärtat får en klapp på axeln, hon var inte jag hon var inte jag hon var inte jag. gången de bad mig rita en bild på min familj, chocken när de insåg att alla inte fick sin plats på mitt papper, i mitt hjärta. tolv år senare ritar jag bilder på en familj olik alla andra, den riktiga, viktiga. dåtid, nutid, framtid, minns dig ur ett barns ögon, samma par ögon ska se allt du aldrig hann se lilla mamma.
2004
du, med tuppkam och dr. martens, plus jag, alltid med shivasjal, slitna converse. midnatt framför en scen på hultsfred, blyga händer letar sig fram till varandra, mjukaste munnen möter mina femtonåringsläppar och alpha beta gaga är det finaste vi hört. hur vi tycker om, fastnar, och försvinner lika fort. som det är. som det var.d å. fem år sen, allt som hänt flyter ihop, jag tänder en cigarett och minns. man var så stor, tyckte tänkte visste rätt om allt. om det ändå hade varit så.
WHAT I CAN'T HOLD BY LOVE I WON'T HOLD AT ALL
fullt hus, full rulle, fullirullirull.. min stue luktar blöt hund blandat med parfym. tack för sällskapet, faxe och jessica. och du. du är min bäste, håll ut bara. håll kvar.
0
natt, gråter, håller krampaktigt i, vill ta bort dig men kan inte släppa, kommer aldrig släppa, men kan inte sluta vara livrädd för att du ska göra det. som om vi gick på ett minfält, igen, & plötsligt boomkrasch och du är borta för alltid. sist skadades vi(jag) på riktigt, är så rädd att förlora dig att jag stöter bort dig, men ändå ligger du där, envis som du är, envis som en oxe, varje natt, med armen om mig, mitt huvud på din bröstkorg, den tryggaste platsen på jorden. och jag tvivlar. och älskar älskar älskar så jag tror jag går sönder snart. 20 år gammal beredd att ge hela mitt liv till dig, habibi. men du måste hålla hårt så jag inte stormar bort.
090719
min helg är gråväder, regn regn regn och tårar som droppar på kinden, spenderar dagar kvällar nätter i mitt fönster, längre än så går jag inte. min man kom hem med en serb och två islänningar inatt, trots gråten i halsen drog eiríkur igång mina smilband mot min vilja, men klumpen i magen var där när jag somnade. och på samma ställe fanns den kvar när jag vaknade. jag längtar efter salaskogen. du fixar det, katten. du gör det.
ON REALLY ROMANTIC EVENINGS OF SELF, I GO SALSA DANCING WITH MY CONFUSION
lyssnar på gamla jazzdamer nu, med solsting och illamående efter för många timmar i solen och för lite mat, som det brukar bli, när huvudet är ockuperat av annat. vet inte riktigt hur jag hamnade här igen, i förvirringen, jag som var så säker en stund. säker, på osäker grund, kanske. och dig, som jag behöver så nära nära nära just nu, stöter jag ifrån mig utan att kunna hindra mig själv. men jag har sett jesus, i kupabarken, han var en tjackis i slitet basketlinne, men han var jesus. han sa det. och vem ska säga emot.
(& du, jag ser, jag gör ju det, jag ser hur du försöker, är den sötefinebäste jag älskar, men backar, jag måste sluta backa när jag vill fram)
(& du, jag ser, jag gör ju det, jag ser hur du försöker, är den sötefinebäste jag älskar, men backar, jag måste sluta backa när jag vill fram)
+
breathe in the future, breathe out the past. save this moment as long as it lasts, let me tell you. put it back together, piece by piece. put it back together, make it good.
HOLD ON TO YOUR RABBIT'S FOOT, I MIGHT JUST BE YOURS FOREVER
det går uppåt igen, jag kænner det, hur jag samlar ihop mig, andas in, andas ut och kør igen. chefen sæger att det ær dåligt med jobb nu, har varit fri en hel månad snart, nær mannen sliter 24/7 før sig och mig och oss. igen. som det var nær jag kom hit, som det inte skulle bli igen, men nu ær det så. och jag kør igen, søker andra jobb, tar promenader och læser svenska skvallertidningar med jessica och faxe, håller hemmet flæckfritt, som før att døva ett dåligt samvete. men ikvæll ska vi på date, han och jag, om man vill kalla det så. erykah badu och vi. lite som ett firande, två år sen han fångade fjærilar att pirra i min mage, ett och ett halvt år sen jag satt på golvet med ryggen mot ytterdørren och fjærilarna vilda som i en fjortonåring.
och du du du, tack, för allt det fina fula enkla tunga som hænt sen dess, tack för alla besitos det ær det bæsta ordet, för besitos var vad jag fick nær jag øppnade och du satt precis som jag på andra sidan. orden jag ælskar dig slutade vara tillræckligt starka i jæmförelse med det jag kænner någonstans på vægen, men
je ne regrette rien, vous avez mon coeur pour toujours.
PLUSMINUSNOLL
det är nog dags att skala bort allt nu, se saker, mig, livet för vad det är. hitta fram till det och dom som är på riktigt, för om det är någonting jag är säker på så är det att jag inte har en jävla aning alls. och man tycker väl, man gör ju det, man tycker så mycket om hur man borde vara, ha koll på allt tusen saker samtidigt, men medan jag fokuserade på allt jag borde vara göra för andra glömde jag nog bort vem jag är och vad som borde göras för mig. under tiden jag tog hand om alla andra glömde jag bort att ingen undrade hur jag mår. samtidigt som jag var en mini-vuxen när jag var barn, är jag nu en vuxen som glömde säga "kära lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur". det är bara det att vuxenlivet inte är en lek längre, och det finns ingen annan som tar över när jag inte orkar. nu när jag vet att jag kan, borde jag nog ta reda på vad & vart jag vill. om jag kommer på nåt kanske jag lämnar en liten post-it-lapp om det på dödsbädden sen. på tal om annat såg jag din färdigpackade väska i fönstret när jag vaknade, det är konstigt att du ska åka, konstigt att du har nyckel till ett annat hem, konstigt hur du hör hemma hos oss men ändå inte. men sakna ska jag inte för vi ses sen, jag kommer till nice.
UNDER YTAN
och nej, jag tänker inte på låten, bara det att jag pratat och läst om saker som ger insikter jag inte vill ha, men det kanske är dags att erkänna att under ytan, om man skalar bort alla lager jag försökt skydda mig med, så är allt samma samma samma & innerst inne är jag nog bara en rädd liten jente som fortfarande vill tro att om jag blundar tillräckligt hårt kommer jag vakna upp till en verklighet med mjuka mjuka mjuka moln och rosaskimrande hjärtan. grattis och välkommen till verkligheten frida, det blir inte bättre än så här. en promenad kan bli en jävligt rolig promenad om man gör den till det, men ibland är en promenad bara en promenad. den får nog vara bara det, om den vill. och jag kan vara nöjd med det, också, åh det är så konstigt för hur rädd jag än kan vara så kan jag vara så stark stark också. vilket som väger tyngst, är föränderligt. som precis allt annat. aaaaaaaaaaaaah jag slutar nu. hepp hepp.
OH SO SLOW
en guldhelg som medicin för själen, hennas närvaro som lyser upp, heldag med bad och stek på huk, fylla & dubstep på hausmania, segsöndag i soffa och på bakgård, sightseeing light version, struntprat på aker brygga i 33 graders värme ooooooosv.more > henna a.k.a. hfk
TILLÄGNAD HENNA
vinkat av min tjej på busstationen, youtube:ar festivalnatten och låten som alltid är vår, om vi tappar bort varandra hänger jag vid din grind, funderar på att öppna och bara glida in. en bra bra bra helg som tog slut alldeles för fort, puss!
ps, nu ska det gå att kommentera igen, det får nog vara så en stund, säg hej kompis.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)