this world go crazy; såg dotter sittandes i mammas knä åkandes permobil mitt på bilväg bland trikkar bussar bilar folk, båda med röd blinkande tomteluva frenetiskt glatt vinkande åt alla håll & ibland ibland ibland eller egentligen varje dag saknar jag min kamera, jag lovar ni hade velat se vad jag såg. har jobbat som vanligt gick såklart förbi pojkarna på thorvald meyer på vägen hem, en dusch rena kläder rosett i håret ska jag också ha sen tillbaka dit för att gå i samlad trupp till flickorna på samma gata och bursdagsfest, fina santos blir tjugofem för äldre blir hon aldrig. alle fick köpa ut åt mig jag är smart som tappar mitt leg (igen) och och och återigen tar folk mig för en sextonåring, kul, peppen kämpar mot dödströttheten som vägrar lämna kroppen, but i still smile

saker är lite shaky igen ovanligt nog är jag lugn vet vad som är rätt var jag står vad jag vill, for once, det blir nog bra. det ska bli bra. jobb är det största slöseriet med tid jag vet när man gör det för att överleva inte för att man brinner, trots det ger jag 100% för jag kan inte mindre, så, när det strular på sätt som det här blir jag bara så trött så trött så trött. beslut som tas över mitt huvud och, jag är inte längre den som är tyst. men att spela till en jamsession-favorit på ukulele (ja! dom lär mig!), känslan de få timmar jag spenderar fri från jobb fri från krav fri från allt utom mig och de mina låter ungefär såhär;

två av mina bästa vänner i världen hittade varandra, fem i flocken är de nu när siste lille minstingen har kommit. här är han, och ni är min bästa familj efter min egen,

me gustas tu

nya besked och,

jag är en aning arg inte ens en aning förvånad

men;

väljer att inte skapa scen då jag vet att precis ingenting i en sån situation skulle skapa saker som positivt för mig, det är så löjligt egentligen hur ni beter er, så, fokus nu, brush that dirt of your shoulder, december ut sen vandra vidare mot nya mål.

time taught me how to see every second as heaven even though they’re perfectly disguised as hell// and i refuse to let past bruises cover the light// it ain’t all good, but it’s all good enough, so i know i’m alright// agony is truth, it’s our connection to the living// and i accept it as perfection and keep on existing in the// now

2007: "jag vill bara ha mannen som älskar mig också när allt inte är leenden på mina läppar, när jag skriker, ligger med panikångest på golvet som om döden slet andan ur mig, då det sista man kan tänka sig är frukost på säng och sötlapp under huvudkudde & det första är mörkret, när världen blir för stor och jag stänger in mig i mitt lilla, när den bild som finns av mig inte bara är sötasnällafrida. jag vill ha mannen som älskar mig också när jag är i mitt värsta, för jag vet att mitt i allt det kan mitt finaste blomma ut och, ja, jag vet så väl att jag kan vara så jävla jävla jävla bra, världsbäst, hela världens kärlek finns i min lilla lilla lilla kropp, skulle ge honom precis allt det, allt mitt"

dagens; fleetwood mac, nya sammetsleggings, bäste lille li & snart snart snart hem till grannarna på thorvald meyer. som igår, dagen före och hela veckan innan det. har inte mycket att skriva om just nu, & ja jag tar det som ett friskhetstecken, då mina bästa och flesta formuleringar kräkts upp ur ångest, stångat sig ut genom blodiga fingertoppar.

igår, middag med vin på yaya's, öl på revolver, fler öl på politikern med fina flickor nya pojkar, och, idag, jag är inte ens lite bakis, bara lite arg, lite hungrig, men, jag har städat hela vårt hem, duschat huden skrynklig, förtjänar nu den franska choklad-desserten jag tog med hem från jobbet. den, och en cigg. fast jag håller på att sluta.

ser så många vackra saker, tänk att jag är mitt ibland dom & jag är ledig, ensam hemma det är tyst lugnt bara jag och marcus berg ur högtalarna, har inte stigit upp ur sängen eller tagit på mig kläder trots att jag vaknade för flera timmar sen, men jag har ingen tid att passa så ingen stress, bara det går bra nu i bakhuvudet, och ja. ja ja ja, jobbet tar många timmar men kvällarna är våra kvällarna när vi samlas, som igår, en bas tre gitarrer bongotrumma munspel våfflor vänner leenden på läppar åt alla håll man vände sig. de spelar kultiration's melomel en av de finaste låtar jag vet, daniel sjunger jag sträcker ut fingertoppar och känslan i rummet går nästan nästan nästan att ta på. mannen med arm runt mig, drar mig närmare, går hem i höstnatt utan vantar men hand i hand & det värmer ändå

& just det, västerås, en kaosresa både dit och hem men världens bästa ettårskalas för liam med alla alla alla mina favoritvuxna och barn, med bara kärlek runt om mig hade jag de finaste 30 timmarna på mycket länge. och, ja, haha, på vägen hem fann jag en vän vid namn adrian. vi pratade hela bussresan är det inte lite konstigt hur ärlig man kan vara med en människa man aldrig sett förut, kanske för att jag aldrig kommer se honom igen? nästa gång tar jag tåget och nästa gång, nästa gång bor syster i en nyrenoverad lägenhet med plats för alla, allt nytt som kommer. förövrigt, funderar på saker som inte borde skrivas om här, inte så allvarligt som det låter, eller det kanske det är, men, lita alltid på magkänslan sa mamma

ett år sen det ringde i min telefon tidigt på morgon, ett år sen jag faktiskt vaknade - som om jag visste, ett år sen jag stressade till första morgonbussen, ett år sen jag tvingade upp min allra käraste systerdotter och min allra finaste höggravidaste syster med värkar mot vardagsrumsväggen för att fotografera, två sekunder senare insåg vi att taxin kommit och och och nu, ett år senare, har lille tussen sin första födelsedag i livet och vet ni, tillsammans är vi the fantastic four, ska aldrig aldrig aldrig sluta älska er

& & &,

såg nu att looptroop spelar på annandagen, dagen efter åker jag hem till oslo det blir perfekt åh sista kvällen med alla mina bästa och öl och kaos och dans och 021, västerås my city in love, när alla samlas är det ganska fint att vara där ändå ..

går hemifrån till jobb till pojkarna på thorvald meyer varje dag, lite som mitt andra hem, måndag tisdag onsdag och jamsession med ramsi på sång, alle och tor på gitarrr, hugo munspel, vi andra trummar på bord stolar knän gör musik av allt som kan låta och det blir så jävla jävla jävla bra! gåshud och riktig sån gåshud som ni vet när man hamnat i det där riktiga flowet och bara, ni vet, bara kör man skrattar tappar bort sig och hittar takt igen men tyst blir det aldrig, aldrig

LYSSNA > john lee hooker & the doors - roadhouse blues

onsdagkväll och vi är hos flickorna på thorvald meyer, tre kollektiv, tolv personer, mat i mängder, vin, vattenpipa, hänga i hängmatta, leenden överallt och jag trivs trivs trivs så bra med människorna runt mig. att vi är våra egna, i kvällar som denna hittas någon slags samband i vår snurriga värld. att sen somna in bredvid mannen i mitt liv, min hand i din, huvud lutat mot bröstkorg. det är som om jag landar i mig själv, i det här, livet.

idag, jobb 14-22, sen avskedsmiddag för ohunden och ja det känns underligt, underligt att en vän jag delat så mycket så länge med ska bo så många mil bort. men det blir bra, och som sagt, vi ses sen. nu; världens bästa chaité och frukost.

precis som det är, i'm so lucky we get to inspire each other;

stavanger, hemsedal, lissabon, chongqing, barcelona, västerås, enköping, stockholm, västerås, malmö, oslo.. vi sprider ut oss men inga krav är äkta vänskap, eller hur rätt hade han? ni vet vad jag och han menar, som det är, som det ska vara. det är stort, trots alla gånger kudde fångat tårar, trots dagbokspärm efter dagbokspärm som gömt det onda inuti, sitter jag med världens största hjärta och världens finaste människor däri. det gör inte lika ont nu, som hon sa, det som var så svårt så oerhört svårt är nu enkelt, ibland t.o.m. roligt, vi gör det med ett skratt ibland många när vi brukade slitas i bitar av samma sak. trots svårighet efter svårighet står vi kvar, speciellt till dig rödluvan, vi står kvar med huvudet högt i det liv vi kämpade oss till. fattaruhurstoltjagäröverosseller.
& & & du minns säkert bittra vinkvällar med ångestfåglar pickandes i bröstkorgar, hur vi klädde upp oss i ur och skur, drack dansade ramlade ner i sängar, 45kilosflickor och varandras apotek, självmedicinering, självdestruktivitet, hur vi hatade karusellen vi fastnat i, vi som sett varandra i varandras värsta, tror det var oscar wilde som sa all of us are lying in the gutter, but some of us are looking at the stars. vi sa, det får sluta snurra nu, stannade, klev av, hittade hem. & ja, visst, visst, många mil ifrån varandra men trots distans är ni också här, precis här, mitt i hjärtat då som nu. ni som går på samma mark som jag och ni som lämnat, ni anar inte vad det betyder att hitta trygghet i människor när man en gång förlorat precis allt som var tryggt. så. jul snart. brukar inte längta, men många kommer hem. snart snart snart varm glögg varma hem varma skratt med er.. och, ja, åh, i systers nya lägenhet vi ska ta promenader runt mälaren säga hej till e och hennes mor göra julemys i nytt och fräsch och jag är glad, så glad för att vi tar oss upp.

09 & motgångarna är där men vi är raka i ryggen, dom bra dagarna är fler > LYSSNA

is there anything i can do for you dear? is there anyone i can call? no and thank you, please madam. i ain’t lost, just wandering. round my hometown, memories are fresh. round my hometown oh the people i’ve met, are the wonders of my world, the wonders of my world, the wonders of my world..

inga krav är äkta vänskap

traskar runt med röd korg i smala butiksgångar, ser chaité på hylla minns en höst för två år sen när det var allt jag drack och; minns att jag saknar mina vänner, promenera bort till hus prata om allt och ingenting medan småbarn drar i byxben, sitta i hamn med frost på båtar när kall folköl tinas mellan stickade vantar, otaliga updates över koppar kaffe och intensiva avskedskramar som aldrig är avsked bara, vi ses sen. minns waynes i uppsala hur du hjälpte mig med mina lösnaglar, festival i samma stad månader senare och du torkar tårar på min kind. saknar vännen vars mamma gav oss öl på after work, att vi skrattade så vi grät trots att gråt som i sorg hade känts närmare och hur jag somnar på er soffa helt slut, vaknar med filt över kaffe och cigg bredvid, saknar lillebror utan blodsband men som jag torkat blod av efter dumheter, hur olika vi lever men ändå samlas vi av någonting. vet inte hur jag skulle klarat mig utan vet inte hur jag klarar mig utan, inga krav är äkta vänskap eller hur rätt hade han? och jag nickar, nickar åt sanningen som håller ihop. tolvans buss som täckte nästan alla områden där ni bodde, hur vi skrattat gråtit druckit ätit ångrat planerat älskat hatat dansat skramlat slagits kramats lyssnat skrikit, varit varandras plåster på små och stora sår, lagat det som gjort ont med ännu svagare material, men, det höll, det höll och gör så länge vi håller ihop. egentligen helt random onsdag, vaknar med underställ på, minns att jag saknar mina vänner, saknar hem men ändå är det inte hemma alls, det finns ingen hometown glory när jag åker tillbaka, bara kinder att pussa på och bröstkorgar att luta sig mot

som då som nu ligger vi ihoptrasslade i sängen, blundar och lyssnar på dig. din röst dina beats i våra trumhinnor & du är här, precis här andrés.

det blev aldrig vinterjacka det blev karantän, jag har inte varit utanför lägenheten på flera dagar det gör ont i hela kroppen jag orkar laga mat men är trött i flera timmar efteråt och jag orkar orkar orkar inte vara sjuk, mannen också hemma men vi är för sjuka för att njuta av tiden för sjuka för att göra och låta annat än host host och pust och stånk och stön och lite host host igen. trött, sliten, illamående i tillägg till allt det andra, imorgon är sista dagen sista chansen att vila hinna bli frisk helst pigg then back to work (& jag vill inte vill inte vill inte)

och på torsdag åker han, packar in sitt liv i en bil och till ett hus han inte sett 40 mil bort, det känns inte sentimentalt för jag vet att vi ses. stavanger, sen. med vännerna och havet. det är bara det att det blir en ohund mindre i oslo.. vänjer mig i en stad som är föränderlig, det är jag som borde lära mig inte ni

fast, ett plus, jag har inte rökt på flera dagar och tanken på en cigarett får mig att vilja spy. så. progress, på någon punkt ändå *keeping up the spirit heh*