vaknade för flera timmar sen, är fortfarande osäker på om jag ska orka vara social idag, eller bara skrota runt hemma, dricka kaffe, skriva brev, lyssna på fink, kanske ta en sväng till joker och handla mat.. det blir nog bra så. träningsvärk av all dans igår, längesen, precis bra full hela kvällen, gick hem i rätt tid, somnade med trygga armar omkring mig. fick vykort med fransk poststämpel igår, hedersplats på väggen. ser bilder på dig och fjällräven på stranden, alltid fjällräven. ditt namn står kvar på vår brevlåda och du har ett hem om du vill efter your nice time in nice. visaknardigkatten.

vet inte riktigt var jag ska börja,

men,

hösten kryper närmare, sakta sakta sakta bygger den bo under huden, ger mig rysningar när det blåser till, osloregnet är konstant. lusekoftan dras på(skoja heh). äter tomatsoppa till middag associerar till; vintern o8/o9, mina och lisas äventyr i alla grönsaksbutiker och storkok och långa middagar med familjen och munchies till efterrätt och sjunka ner i största soffan bland kuddar och täcken och vänner och dimma. snart ett år sen jag möttes av min man på busstationen första gången, minns så mycket, redan. hur det stormade ute, när han visade mig alla horseare, första pizzan från gilgamesj, lille rummet han delade med oskar och lille jag som inte varit utanför sverige på år och dar. så liten och rädd och alltid bara ett steg efter dig, tappade bort mig från kiwi som ligger runt hörnet, var livrädd för att hoppa på fel trikk hem om jag varit ute, som ett darrande asplöv så fort jag var tvungen att ta mig fram själv, jag som åkte runt på egna äventyr runt om sverige redan som fjortonåring gjorde saker fjortonåringar inte ska göra. men där var allt så tryggt, sverigeland, där stavningen på skyltar inte var likt barn som skriver som det låter, människor i hemstaden silar bakom stängda dörrar inte öppet på gatan, svenskar inte var ännu en 'minoritet' som finlandssvenskar, rolig var kul och inte lugn och lunch var mat inte brödskiva med brunost. men jag stannade och jag klarade mig, trots ups and a shitload of downs, kom inte hem med svansen mellan benen, gav aldrig upp. nu vet jag varför; i've got life and i'm gonna keep it

allting blir så lätt när man förstår att man är fri

allt kan hända i oslo, allt kan hända i mitt fönster
obeskrivbart men minnesvärt

i love this town

dagen börjar med att m från jobbet ringer och väcker mig, frågar, var är du? inser att vi ändrat mitt schema från 16-21 till 8-16 precis innan hon gick hem igår, femtio minuter senare har jag en dubbel mocca i handen, röker en cigg innan öppning, m säger no worries det var jag som glömde ändra schemat, skrattar, ger mig en kram, säger; nu jobbar vi. det fina är att vi redan hittat varandra, hon är bra min lille chef, vi är bra. jazz sover på min fot, rycker till när jag prasslar med något, uppfostrad att inte tigga men hittade möjligheterna som finns när man lär sig använda sina hundögon. vill du ha benet jazz? sitt då. bra, varsågod. och han är nöjd som aldrig förr. nöjd på ett sätt som jag sällan är, tillfreds, på något vis. borde hitta det.

det gör inte ont så länge du är med mig dina ord blåser bort all onödig obefogad oro jag är inte rädd jag älskar & jag är älskad; våra drömmar är våra... 1 2 3 go! annars jobba sova äta skita gråta skratta. nettop som det pleier å vare. bra människor kommer hit, bra människor åker, inser nackdelen med att bo i en stad många ser som vägen till något annat. texten på min sparburk säger "i hopp om en bättre vardag..." vad det betyder märks nog då. sen. nu; hem till oskar och säga hej grattis på tjugofemårsdagen!

(03.44, om jag sover går det fortare, but still; vaken och väntandes)

imorgon, eller, idag, då klockan är över midnatt. om inte många timmar alls;
puss på mun och hej älskling jag har väntat på dig.

sovdags, stearinljus och nag champa hjälper inte när din sida av sängen är kall, tom, kramar kakmonster istället för dig. hur blev en vecka en evighet? sen, telefonsamtal, du vill höra hur jag mår och jo tack det är bra, bara det att jag glömt hur det känns att sakna dig trots alla dagar kvällar nätter jag gjort precis det, tramsar bort de få minuter vi pratar, vill bara säga; KOM HEM

RISE TO THE OCCASION

jobb 12-20 imorgon, 20.05 ser ni mig tända en cigg för att fira min första dag i livet som fast heltidsanställd. café lille persille och jag, nu kör vi.

NARVAVÄGEN

det är sommar och jag vinkar, men håller stadigt i styret för att inte ramla av / till dom som cyklade vid mig när vi cyklade vyerna när oron stängdes av / innan vi kände igen en psykos eller simpla falska skratt / innan den första av oss blev påsatt innan ångesten sattes på / innan vi kände igen en civilpolis, när vi skrattade utan hasch / innan någon av oss hoppat luftslott på gården / innan någon av oss snattat frukost på våren / innan någon av oss blivit jagad av naziäckel eller vilat hela sommarlov utan att döda en älskling / jag ville lova att alltid våga och aldrig hålla käften

(grioa - minnesbanken)

HOME (BITTER)SWEET HOME

västerås, åkte på morgonen, bestämde oss kvällen innan, me and my boys. spontanvisiterna blir alltid de bästa, anlände till strålande sol och 32 grader, möttes av fint sällskap och kall öl i vasaparken. hemma hemma. somnade under ett lite för varmt täcke, bredvid det mänskliga elementet linn. de första två dagarna med min sen hans familj, resten av helgen i slow mode, med de bästa av de bästa, små barn som inte är så små längre och knytt i magar som inte hunnit bli större än ärtor, pirret i magen när jag såg min man efter några dagar ifrån varandra, tillsammans igen, vandrades på gatorna där allt började, natten som kom. the morning after, allt vi stod och sa, hur jag grät men inte av ilska, utan insikt. du ser saker inte ens jag ser i mig, om jag såg mig ur dina ögon kanske jag skulle förstå, tycka om, älska? den frida du ser. den som andra aldrig kunde älska, utan att utnyttja, göra illa. ärr som inte syns många år senare men som känns i hjärtat, ärr du tar bort ett i taget med din kärlek, du läker mig och mina småsår. hemstaden är min men glider mig ur händerna, eller så är det jag som glider bort från staden. men min trygghet i människorna där tar mig alltid dit. nu är vi tillbaka, oslow i oslo, mitt hem, min säng, mina sambos. andas ut.