planer om folk som flyttar ut, flyttar in, vem var när hur, jobb hit jobb dit, vi är låga, vi är är höga, vi sjunger, vi dricker och vi gillar läget, oss själva, nuet, våren. har märkt att jag fastnar för ansikten, ansiktsuttryck, ungefär som när beb rynkar på näsan och dissar mig med ögon som avslöjar vad du tänker, strålar att du älskar mig, med hela hjärtat hjärnan kroppen älskar du mig. lediga dagar med O & R med trasiga armen, lika fina som bröder, otaliga koppar kaffe, orden vi ropar till varandra som studsar på väggar från rum till rum, ciggen vi rökt, delat, rostat tillsammans. tack för alla kramar, dagar ni räddat, middagar vi lagat, stunderna i soffan med pipan, prat om livets mening alla svåra frågor vi spekulerar ihop svar till. spekulerar, men egentligen vet vi. vår skatt ligger i benmärg och jag tänker idag, fast för ett år sen och ingenting var samma sak. ni är bara kärlek, kärlek. annars då? tidigt en morgon, kaffekoppen i handen, tricky dök upp i playlisten, och sex år senare dyker du fortfarande upp i mitt huvud. undrar vad du gör, hur du mår, om jag fortfarande skulle bli blyg som en fjortonåring om jag såg dig nu. minns din fula dennisfrisyr och hur alla skrattade åt att du behöll den för din flickväns skull, vinkvällen i bastun på odensvi, hur du sa att jag kommer bli vacker när jag blir stor, blev jag det? en del människor sätter starka spår hos mig, vad det är hos er som påverkar mig vet jag inte, men, jag vet att det finns en punkt i mig som alltid kommer undra hur det gick för dig sen. & jag minns hur jag mådde, vad som hade hänt, vart jag satt, vem jag pratade med när jag sa att det enda jag ville var att bädda ner dig och ge dig oboy, hur den frasen blivit en stående grej jag säger när någon jag bryr mig om behöver mig. någon. vem som helst. bara.. en kram, eller två. om man har tur. fan, alltså, det är så cheesy när jag läser igenom vad jag skrivit men du var så fin, du var min bror, ni är mina bröder, och jag vill nog har er kvar hos mig en stund.
den senaste veckan har varit så fin, så fin. västerås nu, blandade känslor, skulle kunna skriva så mycket men just nu är allt jag får ner ett av alla älskade atmosphere-citat; from the heaven i've had to the hell i been through, i'm always coming back home to u. för fler nyheter; meet me in real life.
JA VI ELSKER DETTE LANDET
underbara fina ord från avdelningsledaren där jag vikarierat, söta barn som ger mig kos och klem när dagen är slut, good news som ger mig nytt (& mycket bättre betalt) jobb från slutet av april och resten av sommaren, snart helg och finbesök av bästa familjen, mannens födelsedag helgen efter, sol och vår vår vårtid är nu. (& puss på dig för att du gör allt du gör, är, orkar, när jag inte gör, är eller orkar.)
DISTANCE AND TIME AND SO MANY ROADS TO TAKE
så mycket, så mycket jag skulle kunna skriva; men inte skriver, & orden sitter fast i fingertopparna, precis som tankarna snurrar ihop sig och precis när dom kommit loss.. fastnar dom, igen och igen och igen, ungefär som jag faller och tar mig upp och faller igen och igen och igen. hur hårt måste man slå sig för att inse att det gör ont? hur många gånger måste man bränna sig för att sky elden? vad håller en ovanför ytan, jag vet inte, men, jag vet att det är mer värt att kippa efter luft än att sluta andas helt, så, det är vad jag gör. ett andetag i taget, ett steg i taget, en dag i taget.. grejen är den att egentligen är jag inte ens ledsen, är jag inte ens orolig, men stundvis är jag livrädd, ungefär lika ofta som jag tänker att vi kör vår grej, ser var vi hamnar, säger kom igen nu livet, det här kan bli så sjukt fina månader.. låt vinden blåsa oss åt rätt håll, okej.
(I know bad things happen to good people like them and us
distance and time are no protection from bad luck)
TAKE DI MIDDLE AN WINE GAL
update 16.02: om man (läs: jag) inte firar påsk, är ensam hemma hela dagen, och saknar dansnätterna så mycket att det kryper i kroppen, då kan man sätta på en solidmix med gamla favoriter, klä sig i guldhotpants eller valfritt plagg that show's off your legs 'n ass and just do the bounce, willie bounce everybody fi a do di willie bounce!AFTER WINTER, MUST COME SPRING. CHANGE, IT COMES EVENTUALLY.
att bli väckt av världens finaste varmaste mysigaste du, dra upp rullgardinen och släppa in våren genom fönstret, göra sig klar i lugn & ro, promenera till affären, äta frukost i solen, prata skratta röka några cigg, sen säga hejdå till mjukaste läpparna när dom & resten av den fina du tar bussen till jobbet. mer än ett år har gått, men ibland när jag ser på min man, mitt lejon, känns det precis som då, benen som vek sig, tusen vingslag i magen, hans hand i min. mitt i allt som händer nu, när ingen riktigt har en plan, någon aning om hur de närmaste månaderna kommer se ut, så vet jag att som katten landar jag på alla fyra, vem vet var våra fötter bär oss, men solen skiner
& just den här dagen tänker jag inte fokusera på någonting annat än det,
tänker jag inte fokusera på någonting annat än;
solen i mitt ansikte,
din hand i min,
så. punkt.
& just den här dagen tänker jag inte fokusera på någonting annat än det,
tänker jag inte fokusera på någonting annat än;
solen i mitt ansikte,
din hand i min,
så. punkt.
VÅRSTÄDNING A GWAAN
det är så mycket trevligare att hänga hemma, när lägenheten är skinande ren, luktar grönsåpa och vår, saker har rensats ut, sorterats rätt, ställts på plats och tvättats rent. allt är färdigt för familjemiddag så fort le kriqe kommer hem från jobbet, temperaturen står på 12 °C och solen skiner på vår sida. min lediga helg har gått i hemmafruns tecken, om jag jobbar imorgon eller inte återstår att se. om jag får nytt jobb i veckan återstor också att se. oavsett, så mår jag bra, är glad, each day get's better. nu kör vi, våren.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)