du finns inte mer jag förstår inte, som en fet spark i magen, luften går ur en och kvar finns ingenting bara tomt och ont. vi låter himlen gråta åt oss, minns första gången jag träffade dig, hade sluppit skriva hundra ord om du bara sagt hejdå. för många ledsna hjärtan som vill förstå, saknar, minns. du kommer för alltid vara en del av vårat fågelskådespel.. <3

myspace.com/gronsaksmannen

det finns inga ord som beskriver känslan av att hålla i människa som bara funnits på denna jord i fyra timmar. välkommen till världen älskade systerson ♥

det regnade när jag gick hem och jag grät för när det är kallt brukade din hand värma min, nu tar jag upp tumvantarna ur väskan istället och skickar sms som säger samma sak som de tio, tjugo, trettio senaste. håll ut, säger du, snart kommer våren och älskade du jag längtar och kommer längta mig genom fallande höstlöv och fallande snö, ända tills solen värmer i ryggen och knoppar brister.

det är höst, jag valde att besöka familjen i örebro framför tanya stephens, och jag är så-å nöjd. ain't even old enough att gå på systembolaget själv, men redan trött på staden, krogliv och allt vad det innebär. sitter hellre en hel kväll hos vännen i myskläder, med fint sällskap, guitar hero, en öl och några jägermeister som värmer i kistan. mmm-mm. det är er och det vi gör jag kommer sakna när jag lämnar staden, inget och inga andra. puss.

*

HEJ KONSUMENT

Bästa promenad: alltid, alltid runt mälaren.

Favoritdrink: vindrinkar med soda, frukt & bär.

Äter lyxmiddag på: piazza di spagna är vardagslyx.

Bästa mikromaten: soppa.

En bra gå bort-present: kaffebönor doppade i choklad, always a win-win.

Favoritlyxartikel: mammas gamla hasselbladskamera, tänk om den kunde fungera också..

Läser just nu: jag går bara ut en stund, av isobel hadley-kamptz.

Läser helst: åsa ericsdotter, kerstin thorvall & allt jag kommer över om svåra, destruktiva liv och relationer.

Favoritförort: äsch jag vet inte.

Fikar gärna på: nämner en oldie but goldie; kalles.

Bästa lunchställe: mucho mas i oslo.

Bästa konsertlokalen: sigurdsgatan 25 känns som ens vardagsrum.

Bästa baren: nedervåningen på bill&bob.

Senast sedda teater-/dansföreställning: dansshowen på stadens gator under kulturnatten.

Senast sedda utställning: utvalda examensarbeten (tema: porträtt) från konstfack.

Favoritråvara: avocado.

Favoritfärg: turkos, vinröd, mossgrön.

Favoritmärke: äsch.

Favoritskor: sneakerrrr lovin.

Dricksprocent: helst inte alls.

Modeförebild: åh jag har många.

Motionerar: promenerar en hel del, that's about it.

Mest överskattade affär: hm.

Favoritprodukt på Systemet: öl.

Favoritprodukt på Apoteket: militärens försvarssalva. <3

Bästa fyllekäket: mostallrik åh.

Lyssnar på: allt jag tycker om.

Bästa förfestmusiken: 90talshits, tänk mellanstadiedisco.

Senast gnolade: ledmotivet till svt's program dobidoo.

Senast köpta skiva: oj jag har ingen aning. been to long.

Mitt sämsta köp någonsin: min emily the strange-väska, har aldrig använt den.

Dansar helst till: tung dancehall, smutsig r'n'b och svängig electronica.

Senaste impulsköp: jag har snöat in på stora ringar och en sprillans sådan pryder nu mitt högra pekfinger.

I dvd-spelaren/datorn: nuthin, men om några dagar när jag kommer hem hade jag tänkt se natural born killers.

Användbar pryl: anteckningsbok.

Här bjuder jag mamma på middag: i nangijala (du fattas mig).

Här bjuder jag pappa på middag: -

Mode jag aldrig vill se igen: magtröjan. snälla. sluta producera för små kläder.

Bästa huvudbonaden: mössor, stickade, stora.

Favoritaccessoar: stora ringar, stora sjalar.

Återvinner: flitigt.

Hejar på/håller på: mitt självförtroende.

Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: dagdrömmer.

till rödluvan: vi har tappat bort varandra i och hittat tillbaka igen, din mage är större än min nu snart får jag hålla din lilla, veckans senaste skvaller och kaffekoppen samsas om uppmärksamheten. snart två år har vi känt varandra och jag är så stolt och glad och lugn i hjärtat för vi har slagits med käppar och klor med och mot varandra. efter en period närmast jämförbar med sunset beach hamnar du här, närmast hjärtat igen och det finns inget som skulle få mig att släppa dig nu

en fredagseftermiddag spenderad med vännen fortsatte ganska otippat på en av stadens två krogar med after work, där kön var absurt lång redan klockan fem på eftermiddagen och medelålders kvinnor och män vinglade runt och skrålade till 'michelangelo' redan innan mörkret hunnit falla. en buffétallrik och en öl senare gav vi upp, lämnade hennes mor med vän bakom oss, drog en lättnads suck när vi armbågat oss genom vimlet ut till friheten. en halvtimme senare i en soffa, billigt vin från turkiet, varsin mjölkdrink, kedjerökandes cigg efter cigg pratar vi om livet och fäder och drömmar och allt det där vi är så bra på att prata om och jag sitter med gråten i halsen när vi delar med oss av sånt man knappt aldrig uttalat och jag älskar oss båda för att vi aldrig ger upp, för att vi kämpar på, trots alla människor och incidenter som fäller krokben för livet vi försöker leva.. timmar senare i en källarlokal dansar vi till navid modiri & gudarna, får mördarblicken av den karatefulla kvinnan som drog upp genomsnittsåldern i rummet med x antal år och skrattar åt allt för vi är fulla nu.. på stammisstället hittar jag mannens bästa vän på besök från oslo, som en blinkning är klockan alldeles för mycket, vinglar hem på vägen jag gått så många gånger förut efter tolv timmars drickande. & tack för en fin kväll men jag antar att jag börjar bli gammal (?) nu, bakfylla i flera dagar är inte okej..

under veckan som gått har stora saker hänt, beslut har fattats, paniken har hunnit komma och gå för att ersättas med motivation, peppen till livet har gjort årets comeback, om ett par månader lever jag mitt liv för min skull igen, livrädd men dödsförtjust

oslo trippin'.. hemma i staden spar jag intrycken, behåller känslan av mig själv upprymd som en femåring, rådjursögon som inte hinner ta in allt men ändå tillräckligt för att älska allt jag ser, vackerhet är höstlöv som prasslar under fötterna på gator man aldrig gått på förut, att med grus i ögon och sol i hjärta kyssa honom hejdå när han går till jobbet, p3 dokumentär och lärdomen om 'myten om mödomshinnan' med mannen och odågan, operahusets tak på fredagnatten och den magiska dimman tar oss vart vi vill, planka på trikken upp till holmenkollen och konstatera att utsikten över oslo och fjorden nattetid med en varm brasa och fina människor intill är obeskrivbart?, middag för två på mucho mas och den godaste burriton som någonsin landat i min kropp, egna små äventyr som att promenera ut och hitta hem helt ensam med matkassen, zutsöndag i stuen, the list goes on and on and on.. & jag har sett horseare med tomma ögon, hemlösa i allt för många trappuppgångar och gatuhörn, blivit visslad på av minst en broneger per dag som vandrar runt, undrar om jag vill köpa hasch? kokain? heroin?, sett hur en svetsares öga kan se ut efter en dag på jobbet som gick fel, en trasig axel som inte riktigt vill hamna rätt, smakat guleböj, agurk, och mannens fröjdepinne, längtat bort men aldrig hem och blivit kär i en stad jag aldrig gett en chans förrän nu, ungefär som när jag blev kär i mannen som förde mig dit.. le grand o smekte mig medhårs och mothårs på en och samma gång, men jag minns inte senast jag mådde så bra, och jag minns inte senast jag såg dig så glad. orosmolnet i magen och ångestfågeln i bröstkorgen smekte du bort med dina händer på min hud, motivationen gjorde det här årets stora comeback and i have a dream. du är solen och med dig skiner jag.

wanna shout it from the mountains baby that I love you,
but if they don't hear me; I know, you know, we know.

(tack)

skräckblandad förtjusning, upprymdhet/sömnlöshet, längtan som kryper under huden. en månad utan, men snart snart snart är jag i lusekoftornas rike med min kärlek

jag vet inte men det känns i hela kroppen som något slags efterskalv men tittar man noga så syns inget alls. maten, sömnen, tabletterna, tankarna vs. uttrycksformerna, orden, rörelserna, färgerna, känslorna jag brukade använda

it's reality, fuck it, it's everything but me

vännen ringer och väcker mig i sena natten (eller var det tidig morgon?) jag tänder cigg efter cigg, intygar att det är okej (det är alltid okej) och vi pratar berusningsmedel flum flum den där världen allt och ingenting och flera timmar senare ber han om ursäkt (igen) för att han väckte mig men vet du, jag var glad för vi hörs så sällan nuförtiden eller jag menar vi pratar ofta men sällan på riktigt? två år snart har vi känt varandra och för ganska många månader sen trodde jag aldrig att vi skulle ha kontakt fortfarande.. our love was never the right love och jag gjorde dig illa tusen och åter tusen gånger igen (förlåt.. du vet) och du grät och jag skrek och du smekte mig tillbaka och jag slet mig loss svepte spriten spydde upp dig och ångesten, men jag menar vi hade det för bra också det handlade aldrig om dig (klyscha - check!) det hade varit så onödigt att sluta som ovänner och vill man (som vi ville) finns nya sätt, vi hittade bättre sätt vi kan förhålla oss till varandra igen och du blev en av dom jag verkligen kan räkna med jag menar du anar liksom inte hur glad jag faktiskt är att du finns kvar. en misslyckad kärlekshistoria men du vet och jag vet att vi ställer upp för varandra och jag vill alltid ställa upp för dig, en av dom finaste snällaste ever och det gör mig ledsen att det snurrar i din skalle precis som i min. lovin' aint easy men vi hittade det vi försökte se hos varandra i människor som passade bättre du och jag var som två pusselbitar som inte riktigt gick ihop, men we found the missing piece så slutet gott allting gott eller? vi älskar dom för mycket för att det ska vara okej att släppa taget bara ge upp, du vet hur vi jobbar mister..

det är så när man är glad och ledsen på samma gång. det är så och det är svårt men ingen vet varför ingen har svar jag vill bara stå på en scen ge er något vackert plocka ett löv skolka från livet dansa tills benen viker sig älska hata göra allt och ingenting leva storstadsliv och bo i en stuga i skogen. jag är schizo jag är manisk jag är nästan glad jag är apatisk jag är underbar och jag vet inte vad jag är och spegelbilden är inte min eller? inser, tänker kärlek kärlek kärlek det finaste jag har att ge (och ger) till mina närmaste men kanske borde spara lite åt mig själv kanske borde älska mig själv (också) eller så snor jag ett barn från storken och lovar livet högt att ingen ska älska och leva för det barnet mer än jag. men vad gör det om hundra år jag längtar bort till allt annat och jag vill ha oslo rock the bells tour julaftonsdofterna vännerna glädjen skrattet och jag kanske borde ta en paus i tanken släppa dig (oss) en stund för att orka med mig, kanske kanske kanske ger universum mig ett svar en riktning. den dag vi har alla svar är livet slut, men jag är inte färdig än. osammanhängande ordbajseri, kanske (eller jag menar jag vet: så är mitt liv), eller inte alls.. bah.

we used to take time to cover up the pain, men, orkar inte låtsas längre har ingen energi kvar för sånt kan lika gärna skrika ut det: JAG ÄR PÅ BOTTEN OKEJ. har haft fin helg fina människor fina sysselsättningar, jag har skrattat och druckit öl och tittat på eldkonst och gjort det ena med det andra & det tretusende men det gör ingen skillnad okej jag är inte gladare starkare eller lugnare i hjärtat nu än jag var i torsdags. vill iväg till jag vet inte vart och må som jag vet inte när och lösa allt mellan mig och mannen men jag vet inte hur. allt är tomt tomt tomt jag lägger mig i soffan och stirrar i väggen, ciggen är slut och jag vill bort men inte hem

kedjeröker marlboro hundreds, funderar på om det stämmer att psykisk ohälsa (som de kallar det) faktiskt kan gå i arv, ringer mannen i norge och pengarna på mobilen tar såklart slut mitt i en mening, önskar att jag kunde öppna upp mig själv, kliva ut ur den kropp som är min, låta själen spela fritt och hamna där den vill. saknar tiden jag inte minns då jag var mer än mina demoner och undrar vem vore jag utan den alltid lika rivande ångestfågeln i bröstkorgen? vem skulle jag kunna vara om jag slapp paniken i hjärta och hjärna? vill inte förändras till något bättre vill bara bli någon annan, släppa allt, spela ut nya kort, måla upp mitt liv på en ren duk, skriva ord och meningar som aldrig formulerats förut. jag förlåter livet allt om jag bara fick en chans att andas fritt, se klart, sova lugnt som barnet i mammans famn. lever för jag vet inte vad slutar alltid i dimman ändå och jag älskar den för jag är hellre väck när jag snubblar på tankarna, än klar i huvudet med en hjärna som inte längre klarar av att stänga av det som gör ont. nitton år och jag är redan på gränsen att ge upp, ge efter, falla fritt, man kan undra vad det är som hindrar mig?

det är tisdag natt men mitt humör är som söndag, röran i hjärnan och hjärtat försvinner inte trots att jag sorterat ut allt från huvudet och placerat det i väl valda högar, väl valda platser långt bort, någonstans där de passar bättre fungerar mer inte tär eller gör sönder som nu. de ensamma nätterna äter upp mig mest av allt och jag grinar till youtube-videos som denna fast bara inombords för tårarna syns inte längre, känns inte heller. går runt hundra varv i systers lägenheten utan något som helst mål eller anledning och tänker att det är när mannen i mitt liv inte är hemma som jag släpper allt bara omfamnar melankolin, är precis så svag som jag känner mig, gör sönder eller går sönder ändå för du är allt älskling och utan dig finns ingenting. prata om mig hur ni vill tro mig jag vet att ni gör det men det rör mig inte i ryggen för vet ni, egentligen vet ni inget alls och jag har inget att säga, har aldrig sagt någonting till er utav värde. 2000-talet hann ikapp oss och alla fläker alla ut sig på internet så jag säger till mig själv: join the hype, bill gates skulle gilla det. nu kör vi. vill bara ha dig här som håller i, håller om, håller fast för jag tappar mig själv, som en katt som glömt hur man landar på fötterna, stapplar mig fram en dag i taget och så får det vara. för nu. det onda som river i bröstkorgen är väl över imorgon, visst?