.

this world go crazy; såg dotter sittandes i mammas knä åkandes permobil mitt på bilväg bland trikkar bussar bilar folk, båda med röd blinkande tomteluva frenetiskt glatt vinkande åt alla håll & ibland ibland ibland eller egentligen varje dag saknar jag min kamera, jag lovar ni hade velat se vad jag såg. har jobbat som vanligt gick såklart förbi pojkarna på thorvald meyer på vägen hem, en dusch rena kläder rosett i håret ska jag också ha sen tillbaka dit för att gå i samlad trupp till flickorna på samma gata och bursdagsfest, fina santos blir tjugofem för äldre blir hon aldrig. alle fick köpa ut åt mig jag är smart som tappar mitt leg (igen) och och och återigen tar folk mig för en sextonåring, kul, peppen kämpar mot dödströttheten som vägrar lämna kroppen, but i still smile

saker är lite shaky igen ovanligt nog är jag lugn vet vad som är rätt var jag står vad jag vill, for once, det blir nog bra. det ska bli bra. jobb är det största slöseriet med tid jag vet när man gör det för att överleva inte för att man brinner, trots det ger jag 100% för jag kan inte mindre, så, när det strular på sätt som det här blir jag bara så trött så trött så trött. beslut som tas över mitt huvud och, jag är inte längre den som är tyst. men att spela till en jamsession-favorit på ukulele (ja! dom lär mig!), känslan de få timmar jag spenderar fri från jobb fri från krav fri från allt utom mig och de mina låter ungefär såhär;