.

inga krav är äkta vänskap

traskar runt med röd korg i smala butiksgångar, ser chaité på hylla minns en höst för två år sen när det var allt jag drack och; minns att jag saknar mina vänner, promenera bort till hus prata om allt och ingenting medan småbarn drar i byxben, sitta i hamn med frost på båtar när kall folköl tinas mellan stickade vantar, otaliga updates över koppar kaffe och intensiva avskedskramar som aldrig är avsked bara, vi ses sen. minns waynes i uppsala hur du hjälpte mig med mina lösnaglar, festival i samma stad månader senare och du torkar tårar på min kind. saknar vännen vars mamma gav oss öl på after work, att vi skrattade så vi grät trots att gråt som i sorg hade känts närmare och hur jag somnar på er soffa helt slut, vaknar med filt över kaffe och cigg bredvid, saknar lillebror utan blodsband men som jag torkat blod av efter dumheter, hur olika vi lever men ändå samlas vi av någonting. vet inte hur jag skulle klarat mig utan vet inte hur jag klarar mig utan, inga krav är äkta vänskap eller hur rätt hade han? och jag nickar, nickar åt sanningen som håller ihop. tolvans buss som täckte nästan alla områden där ni bodde, hur vi skrattat gråtit druckit ätit ångrat planerat älskat hatat dansat skramlat slagits kramats lyssnat skrikit, varit varandras plåster på små och stora sår, lagat det som gjort ont med ännu svagare material, men, det höll, det höll och gör så länge vi håller ihop. egentligen helt random onsdag, vaknar med underställ på, minns att jag saknar mina vänner, saknar hem men ändå är det inte hemma alls, det finns ingen hometown glory när jag åker tillbaka, bara kinder att pussa på och bröstkorgar att luta sig mot