.

ser så många vackra saker, tänk att jag är mitt ibland dom & jag är ledig, ensam hemma det är tyst lugnt bara jag och marcus berg ur högtalarna, har inte stigit upp ur sängen eller tagit på mig kläder trots att jag vaknade för flera timmar sen, men jag har ingen tid att passa så ingen stress, bara det går bra nu i bakhuvudet, och ja. ja ja ja, jobbet tar många timmar men kvällarna är våra kvällarna när vi samlas, som igår, en bas tre gitarrer bongotrumma munspel våfflor vänner leenden på läppar åt alla håll man vände sig. de spelar kultiration's melomel en av de finaste låtar jag vet, daniel sjunger jag sträcker ut fingertoppar och känslan i rummet går nästan nästan nästan att ta på. mannen med arm runt mig, drar mig närmare, går hem i höstnatt utan vantar men hand i hand & det värmer ändå

& just det, västerås, en kaosresa både dit och hem men världens bästa ettårskalas för liam med alla alla alla mina favoritvuxna och barn, med bara kärlek runt om mig hade jag de finaste 30 timmarna på mycket länge. och, ja, haha, på vägen hem fann jag en vän vid namn adrian. vi pratade hela bussresan är det inte lite konstigt hur ärlig man kan vara med en människa man aldrig sett förut, kanske för att jag aldrig kommer se honom igen? nästa gång tar jag tåget och nästa gång, nästa gång bor syster i en nyrenoverad lägenhet med plats för alla, allt nytt som kommer. förövrigt, funderar på saker som inte borde skrivas om här, inte så allvarligt som det låter, eller det kanske det är, men, lita alltid på magkänslan sa mamma