.

det krävs en del, ibland, och jag måste sparka skrika gråta, ibland, för att våga höja rösten så du hör. men när du väl gör det, när jag väl får se dig att se vad jag menar, så är allt så självklart. & gårdagkvällen var den finaste på länge, vi gjorde precis det vi ville, ingenting, fast bara vi två. förengångsskullbaravitvå. det blev visst så, när man bor på en pytteliten bostadsyta och kollektiv och människor överallt hela tiden, att vi tappar bort varandra. men kvällen, du spelar låtar för mig, vi delar på sallad från jobbet, tända ljus och jag lutar mitt huvud mot din bröstkorg, pratar oavbrutet för du är den som lyssnar på allt allt allt strunt, och vi skrattar och jag tänker att detvarjusåhäralltbörjade. det var bomansgatan och mat (pasta och quornfärssås var det första jag lagade åt dig, minns du det?) och sen kväll och tända ljus och prat prat prat och du var min bästa vän blev min pojkvän. men, jag tar dig inte för givet, har aldrig gjort, undrar bara om jag tänker/skriver för mycket, då saker oftast inte kommer ut, muntligt. tyst som en mus. så, du ska och måste vara en person i verkligheten, någon som ser på mig med klara vakna ögon, istället för papper/skärm som enbart speglar ord och allt det kaos som redan finns i mig. du är det som lugnar mitt i stormen. har inte orkar berätta om anledningen till det svarta molnet i bröstkorgen, men, det kommer. jag behöver inte skrika mer. we put it back together, piece by piece, make it good. du backar mig och vice versa, rygg mot rygg klarar vi vad som helst hur länge som helst. speedbumps kommer med jämna mellanrum, men vi lär oss att ta oss förbi, ett litet steg blir ett stort steg om vi vågar.

& sverige om en vecka lite mer. bjuda syster på lisa ekdahl, det blir fint, många tårar säkert. precis som sist. men jag ser fram emot och du ska få den största kram lilla jag kan ge. jag vill röka under köksfläkt halva natten, äta mat som vi alltid alltid alltid lyckas med, bara må bra, kunna säga att hey sis, jag vet att du kan. ett leende gör inte ont. distansen tär, men det är för det bästa. ni skulle inte må bättre av att ha mig där, jag skulle inte må bättre av att vara där. ni är för alltid en del av mig, men västerås och jag ska aldrig höra ihop på samma sätt igen.