.

alla salabilder leder till fler bilder, fler minnen, fler ansikten som inte finns i mitt liv längre. tänker såklart på allt, har lådor med foton sen min barndom i en ladugård på landet, mammas kamera är med, sparar, ska laga, nån gång. kameran som fanns där hela mitt liv, som hon köpte inte långt innan jag föddes, som fångade stunder att minnas. så jag sparar, jag ska laga, nån gång. fotoalbum med minnen och laga för att fånga nya. undrar ibland varför det gick som det gick, varför man tappade människor, samtidigt vet jag ju, jag vet så väl att människorna som försvann till största del är människor som drog ner, istället för att peppa upp. som jag valde bort eller var tvungna att gå. och jag är glad för det, nu, tjugo år gammal vet jag vilka som finns det när det krävs, när det är på riktigt. och jag behöver er nu, så jag längtar efter er, ser på bilder, skrattar inombords, ni framkallar det hos mig. skrattet. ser på er jag skulle kunna vara så arg på, men vet ni, jag orkar inte. ni är inte värda den energin. för det tär, det tär så otroligt att vara arg. bitter. och jag vill inte det, bara positiv energi, må bra med de som är bra, så jag väljer bort er. inga frågor, önskar er inget ont, ni är ingenting. existerar inte i min värld. så vi går vidare, okej? hur ont ni än gjorde, jag går vidare.

förstår när jag ser bildbevis, att jag gjort en del i mitt lilla liv, mer än vad jag trodde. mycket dumheter, men det visste vi ju redan, många fina dagar kvällar nätter, alla delar av den här snurriga världen vi lever i är kanske inte så dumma ändå. inte alla dagar. man måste bara lära sig se lite sammanhang, hitta det fina i allt det kaosiga. lille kaoset frida fick lära sig växa upp på egen hand, jag vacklar nu med, stapplar fram som bambi på isen. men jag försöker, och jag ser människor som inte orkar, som inte vet om dom vill längre, precis som jag inte visste om jag orkade. ville. när man kämpat så länge utan att se ljuset, vad fan gör man då? och jag vet att jag borde vara där, vaknar av att jag gråter för det känns som du behöver mig, just då, vi ska ses, snart. du och jag och lisa ekdahl. vad mer kan jag göra, hur ska jag stötta dig utan att rasa själv precis som jag gjort så många gånger förut?

& du du du, min egen bandit king, hur lärde du dig lugna kaoskriget i mig?
du, och ni andra som bor i hjärtat,

ni
är
guldet

EVERY STAR WAS SHINING BRIGHTLY, LIKE MILLION YEARS BEFORE
WE WERE FEELING VERY SMALL, UNDERNEATH THE UNIVERSE