UNDER YTAN

och nej, jag tänker inte på låten, bara det att jag pratat och läst om saker som ger insikter jag inte vill ha, men det kanske är dags att erkänna att under ytan, om man skalar bort alla lager jag försökt skydda mig med, så är allt samma samma samma & innerst inne är jag nog bara en rädd liten jente som fortfarande vill tro att om jag blundar tillräckligt hårt kommer jag vakna upp till en verklighet med mjuka mjuka mjuka moln och rosaskimrande hjärtan. grattis och välkommen till verkligheten frida, det blir inte bättre än så här. en promenad kan bli en jävligt rolig promenad om man gör den till det, men ibland är en promenad bara en promenad. den får nog vara bara det, om den vill. och jag kan vara nöjd med det, också, åh det är så konstigt för hur rädd jag än kan vara så kan jag vara så stark stark också. vilket som väger tyngst, är föränderligt. som precis allt annat. aaaaaaaaaaaaah jag slutar nu. hepp hepp.