det går uppåt igen, jag kænner det, hur jag samlar ihop mig, andas in, andas ut och kør igen. chefen sæger att det ær dåligt med jobb nu, har varit fri en hel månad snart, nær mannen sliter 24/7 før sig och mig och oss. igen. som det var nær jag kom hit, som det inte skulle bli igen, men nu ær det så. och jag kør igen, søker andra jobb, tar promenader och læser svenska skvallertidningar med jessica och faxe, håller hemmet flæckfritt, som før att døva ett dåligt samvete. men ikvæll ska vi på date, han och jag, om man vill kalla det så. erykah badu och vi. lite som ett firande, två år sen han fångade fjærilar att pirra i min mage, ett och ett halvt år sen jag satt på golvet med ryggen mot ytterdørren och fjærilarna vilda som i en fjortonåring.
och du du du, tack, för allt det fina fula enkla tunga som hænt sen dess, tack för alla besitos det ær det bæsta ordet, för besitos var vad jag fick nær jag øppnade och du satt precis som jag på andra sidan. orden jag ælskar dig slutade vara tillræckligt starka i jæmförelse med det jag kænner någonstans på vægen, men
je ne regrette rien, vous avez mon coeur pour toujours.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar