I AM WOMAN, HEAR ME ROAR

starka diskussioner på jobbet, vi står vid grillen där ikeas svenska köttbullar tillagas och värmer oss, bakom ryggen finns 650 minglande professorer och bas får syn på en. one. uno. kvinna med mörkare hy än de andra 649 på festen. minst en timme senare, efter stormiga diskussioner om kultur, rasism, relationer, könsroller, oslo, inser vi att vi faktiskt är på jobbet, upprörda ansikten och starka känslor sväljs ner, återgår till leendet på läpparna och själva grejen att vara proffessionell servitris, det som inte hann sägas gror i magen & när dagen är slut torkar jag en helt annan tjejs tårar på trikken hem.

för första gången på många år skapar nya människor en bild av mig, människor som inte vet vem jag är, vem jag har varit eller vad jag har gjort. människor som ger mig chansen att vara mig själv, på riktigt, den frida bakom alla fuckups. kanske har hon funnits där hela tiden. oavsett, så börjar jag tycka om henne. och jag tycker om er, fina fina människor som lär mig om livet genom att leva det, med mig. ni som drar iväg mig på en cigg när jag stressar för mycket, sparkar mig i röven när det behövs, räcker mig något att äta när energin rinner ur mig, skrattar med mig, ger mig mothugg. sex månader utan vardag i västerås och jag har slutat ursäkta mig och mitt, som jag gjort förut. sex månader i oslo och den enda vägen är upp;

i am strong, i am invincible, i am woman.