nattbussen hemåt, mitt andra hem, vilket är det första kan man undra men, jag vet inte. saknar mina närmaste redan, att stänga dörren är aldrig så svårt som när du gråter i soffan, jag håller mina tårar inombords och säger vi ses snart. oslo om några timmar och jag ska krama bästa mannen, berätta om natten när jag såg det som inte var synligt. sen saknar jag min henna, ta en paus du får vila ut hos oss, jag menar det, kom kom så glömmer vi allt för en stund. västerås gör mig trött, en obekväm ställning på buss 888 gör mig tröttare, lovar. men ni som sa du verkar vara glad och du verkar må bra, tack, och tack för att ni alltid finns, för att ni alltid har funnits. oavsett. me gustas tu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar