DAGARNA GÅR, LIVSTID GÅR FÖRLORAD

och vi flyter på ytan, nästan, knappt så att näsan når över vattnet, andas, försöker, men hyran ska betalas och skulder med och mat vore en bra grej och månadskort, måste ta mig till jobbet, måste fixa ett till jobb, måste måste måste vara på jobb 24/7 för att det ska gå runt, bara nu, bara lite till, vi fixar det om vi stänger av allt annat, men vi råkar stänga av varandra och oj, den sista livlinan är förbrukad, men vi fixar det här. jag lovar vi gör det. det finns inget annat. & det snöar igen i mitt oslo jag håller mig inomhus, har tusen saker att göra, ignorerar alla måsten borden, en stund till, tittar ut genom fönstret på den riktiga världen, tittar och undrar när jag kommer vara en del av den, det där livet som dom lever.. fem timmar kvar sen kommer du hem, fem timmar att få bort den där klumpen i magn, fem timmar att styra upp ordna till försöka se levande ut, fem timmar sen blir jag stark, måste vara stark inför dig, visa att jag någonstans är säker på att det ordnar sig (gör det?). har så mycket jag vill skriva men orden glider mig ur händerna, flyter ut över tangentbordet, precis som snön smälter på tungan när man sträcker ut den.. jag vill rädda världen, men kommer inte ut.