HERMANOS PARA SIEMPRE

planer om folk som flyttar ut, flyttar in, vem var när hur, jobb hit jobb dit, vi är låga, vi är är höga, vi sjunger, vi dricker och vi gillar läget, oss själva, nuet, våren. har märkt att jag fastnar för ansikten, ansiktsuttryck, ungefär som när beb rynkar på näsan och dissar mig med ögon som avslöjar vad du tänker, strålar att du älskar mig, med hela hjärtat hjärnan kroppen älskar du mig. lediga dagar med O & R med trasiga armen, lika fina som bröder, otaliga koppar kaffe, orden vi ropar till varandra som studsar på väggar från rum till rum, ciggen vi rökt, delat, rostat tillsammans. tack för alla kramar, dagar ni räddat, middagar vi lagat, stunderna i soffan med pipan, prat om livets mening alla svåra frågor vi spekulerar ihop svar till. spekulerar, men egentligen vet vi. vår skatt ligger i benmärg och jag tänker idag, fast för ett år sen och ingenting var samma sak. ni är bara kärlek, kärlek. annars då? tidigt en morgon, kaffekoppen i handen, tricky dök upp i playlisten, och sex år senare dyker du fortfarande upp i mitt huvud. undrar vad du gör, hur du mår, om jag fortfarande skulle bli blyg som en fjortonåring om jag såg dig nu. minns din fula dennisfrisyr och hur alla skrattade åt att du behöll den för din flickväns skull, vinkvällen i bastun på odensvi, hur du sa att jag kommer bli vacker när jag blir stor, blev jag det? en del människor sätter starka spår hos mig, vad det är hos er som påverkar mig vet jag inte, men, jag vet att det finns en punkt i mig som alltid kommer undra hur det gick för dig sen. & jag minns hur jag mådde, vad som hade hänt, vart jag satt, vem jag pratade med när jag sa att det enda jag ville var att bädda ner dig och ge dig oboy, hur den frasen blivit en stående grej jag säger när någon jag bryr mig om behöver mig. någon. vem som helst. bara.. en kram, eller två. om man har tur. fan, alltså, det är så cheesy när jag läser igenom vad jag skrivit men du var så fin, du var min bror, ni är mina bröder, och jag vill nog har er kvar hos mig en stund.