.

det är tisdag natt men mitt humör är som söndag, röran i hjärnan och hjärtat försvinner inte trots att jag sorterat ut allt från huvudet och placerat det i väl valda högar, väl valda platser långt bort, någonstans där de passar bättre fungerar mer inte tär eller gör sönder som nu. de ensamma nätterna äter upp mig mest av allt och jag grinar till youtube-videos som denna fast bara inombords för tårarna syns inte längre, känns inte heller. går runt hundra varv i systers lägenheten utan något som helst mål eller anledning och tänker att det är när mannen i mitt liv inte är hemma som jag släpper allt bara omfamnar melankolin, är precis så svag som jag känner mig, gör sönder eller går sönder ändå för du är allt älskling och utan dig finns ingenting. prata om mig hur ni vill tro mig jag vet att ni gör det men det rör mig inte i ryggen för vet ni, egentligen vet ni inget alls och jag har inget att säga, har aldrig sagt någonting till er utav värde. 2000-talet hann ikapp oss och alla fläker alla ut sig på internet så jag säger till mig själv: join the hype, bill gates skulle gilla det. nu kör vi. vill bara ha dig här som håller i, håller om, håller fast för jag tappar mig själv, som en katt som glömt hur man landar på fötterna, stapplar mig fram en dag i taget och så får det vara. för nu. det onda som river i bröstkorgen är väl över imorgon, visst?