.

att mata vargar

& vi pratar, eller, mest jag - som vanligt, men berättar och han får höra och jag får känna mig som en stor psykos, igen. bara det att, man inser, vad som är sant och vad som skapas i mitt huvud, ochsåhäräre, jag mår inte bra. med känslor utanpå huden utan skyddsramar och jag går sönder så fort någon petar, plåstrar om men går runt som stort öppet sår. mitt i natt, vi går in i dimman, du stryker min kind innan vi somnar. nuvaredehärigen, med att mata rätt varg, det enda jag behöver göra för att må bra. mata rätt varg med godsaker och brasaker och nyttigheter och allt allt allt jag behöver för att vara den jag vet att jag kan vara. men, matar fel eller matar inte alls utan går bara ifrån, vill röka cigg trots att jag slutat, saker är annorlunda nu, bättre än de någonsin varit förut. ändå kan jag aldrig vara riktigt glad, ändå är det andra som måste tala om att jag är bra - jag som själv vill se hur högt jag når. nu, bråttom bråttom bråttom, ska vara på jobb om 75 minuter men sitter här, nyvaken naken och sårbar under varmt täcke som fortfarande luktar du