.

verklighet; hur man förklarar de dagliga infallen att börja gråta av verkligen ingen anledning som helst, gångerna han får mig att kvida (ja, kvida, sådär som när man kippar efter luft men låter ändå) av skratt, orden som skrivs men inte ens lite av det jag behöver få ur mig - egentligen, egentligen är det tredje månaden med en sjuk kropp, måndagsjobb och jag hoppas på glad och pigg och frisk vid det lagent troligtvis allt annat än det mitt jag skriker inombords så fort jag rör mig, sliten ända in i själen på ett sätt som jag vet inte vad, vill må bra men på ett sätt som jag vet inte hur. vintern sätter spår jag undrar för minst tusende året i rad varför vi inte är smarta som björnar i ide, varför vi går utomhus när hela kroppen säger emot. & ja, kroppen som sagt, insikter om hur jag behandlat den de senaste nio åren slår mig i ansiktet, snart tjugoett år men som en fjortonåring naken. inser, på riktigt, hur jag vägt vridit vänt kontrollerat precis hela min lilla kropp och allt med den, minns perioder då allt jag velat var att sluta vara tjej, bara ett neutrum, för, när man inte är fin som dom kan man lika gärna låta bli? snart tjugoett år och hela mitt hem har engagerat sig i mitt friskhetsförsök och ni anar inte vad det betyder, vill skriva om mitt första år i lusekoftornas rike men orden placerar sig fel när jag försöker, den här staden är mer hemma än någonting annat men mitt hem har jag inte funnit än, det enda jag vet säkert är; jag är inte säker på om jag orkar en oslovinter till. det viktigaste det som faktiskt får mig att tro att jag inte är helt galen, trots allt, är du. det vackrigaste jag vet är hur vi somnar och vaknar, baby en dag ska jag skriva en bok om din ryggtavla, beskriva rysningarna längs ryggraden när du rör mig, tala om för han och hon och dom hur de gula fläckarna i dina ögon skiner som solen när du ser på mig, jag ska skriva så vackert att världen ser hur stor vår kärlek är, men, de får vänta. vår tid ska komma, först. vi fokuserar på må bra och mat och inte mycket action alls, men april och miniferie och som vi väntat och som jag längtar. våren kommer man måste bara hålla ut lite till, måste bara kämpa emot infallen lite till, måste bara hålla huvudet högt lite till. yttepyttelitetill. men, bara det att, om jag fick välja;